MIN ÄNGEL

Du är mitt allt! 

2 månader

Två månader av tårar,smärta och saknad. Två månader sen du lämnade oss. Jag saknar dig så otroligt mycket och jag vill inte inse et faktum att du är borta. Att jag aldrig kommer att få känna din doft och dina kramar igen. Att sommaren 2013 inte kommer bli så som vi planerade. Inga ridturer tillsammans inte ett spontant nattbad eller bara en tur med moppen för att svalka oss. Varje steg jag tar varje ord jag säger , säge jag för dig. Jaqg älskar dig Tanja!

Hälsade på bästavän

Hälsade på bästavän idag, talade ut lite och bytade ljus i min lykta som står på graven. Åhh vad jag saknar henne!

Hur jag ser på ridning..

Jag red innan idag. På en extremt busig häst. Jag tog henne på linan innan så hon fick galoppera av sig. För hon hade inte gått på 2v. Gad att jag inte satt på den hästryggen just då. När det kommer till ridningen med tanke på det som hände med Tanja. Så är jag inte ett dugg rädd. Jag är som närmast henne när jag rider. Jag anser att man alltid ska ha skydd och jag har alltid väst och hjälm. Hon lärde mig det mesta och hjälpte mig med mina problem. Hon hjälpte mig att träna upp både mig och Daphne inom hoppningen. Så som jag hjälpte henne. Jag är inte rädd för att rida eller hoppa. Jag älskar hästa och ridning. Och det gjorde Tanja med. Vi red oftast när vi träffades och hade alltid kul på häst ryggen. Klart jag saknar henne, men inte på hästryggen. I stallet, när jag leder hästen och alltid annars saknar jag henne. Men på hästryggen får jag glöma. Då sitter hon bakom mig med armarna runt min midja och skrattar./Malin

varför jag?

Det är en fråga jag ställer mig själv ganska ofta. Förr älskade jag mitt liv , jag hade allt.Jag hade Tanja. Nu undrar jag vart som händer. Vart är jag påväg? Jag har förlorat min bästavän min syster.Min fina tvilling är borta, så långt borta. Vad ska jag göra? Mitt liv är i tusen bitar. Det liv som jag levde är så långt ifrån det liv jag lever. Jag vill inte ha och göra med den jag är idag. Det gör ont överallt när jag tänker på att hon är borta. Varma tårar rinner för att smärtan har svämmatöver. Tanja älsklings beb, jag önskar jag hade fått leva om vår sista dag för resten av mitt liv. För varför just jag , varför måste jag vara den som får bära denna tyngd på mina axlar.Goodbye my lover Goodbye my friend.Alltid när vi skiljdes åt så sjöng vi det.Änglen min jag saknar dig så mycket.Snälla kom hem, ge mig det jag önskar i julklapp. Änglen min kom hem..

9 december

Hej, idag vet jag inte vad jag ska skriva. Jag har tränat det har snöat. inget intressant direkt så. Jag ville bara säga att mina dagar börjar falla samman mitt liv har vänts upp och ner. Hennes frånvaro känns som knytnäve slag i magen. Och jag vill bara se hennes ansikte igen.. hennes ögon. Vill höra hennes skratt, skratta med henne. Min finaste tvilling, du lämnade oss allt för fort.
Jag saknar dig..
jag lever för dig..
jag älskar dig /Malin

 
 

ett farväl

Idag var begravningen. Idag fick jag mitt farväl. Ett farväl som jag inte hade velat ta redan. Men jag är stolt över dig. Jag tar hand om din och min familj och mig själv så gott jag kan. Allt för dig änglen min. Du vet att jag har ett enormt stöd. Men det kommer alltid finnas en saknad. Och det är ju självklart men du hade inte velat att man skulle dega ner sig och ge upp. Det var inte sådan du var. Du var och är bäst. Älskar dig.

så här ligger det till..

I mitt förra inlägg så kanske det verka som om jag ville dö eller skada mig själv. Men så är det verkligen inte. Jag har så mycket att leva för. Som min Linnéah, min familj Hilda Ellen klassen. Friidrotten kompisar. Och fram för allt Tanja.
Tänkte bara skicka en jätter puss och en jätte kram till finaste Linnéah som är en enormt stöd och en person som får mig att skratta. Jag har inte heller tappat min tro för jag har linnéah och massa andra kvar. Jag är bara lite förbannad på han.
Det var allt för mig..
Ha det!


Tanja <3

I wish R.I.P meant RETURN IF POSSIBLE

Vart ska jag börja, första gången jag såg Tanja var utanför mat öppet i Flyinge. Hon stod vi sin sparkcykel och gav mig mördarblicken. Jag glömmer aldrig det ögonblicket när jag såg dig min tvilling för första gången. Nästa gång jag såg denna vackra gestalt var när vi var 6 år och började förskolklassen. Vi fann varandra direkt, en person i två kroppar. Vi lekte i dockvrån, vi hoppa över stockar red rygg på varandra. Du och jag enbart. På somrarna gick vi på ridläger. 1 ridlägret: Jag fick Skrållan och du Tiger. 2: jag fick Jensen och du Tiger. 3: jag fick Ramtin och du Winnie. 4: jag fick Pepsi och du Dacke. Jag minns dom så väl. På kvällen när vi hoppa över hinderna, när vi satt på hästarna i boxen. Alla våra skratt, ditt skratt som jag aldrig kommer få höra igen. Vi har tusen minnen och jag ska försöka hålla mig kortfattad för det är VÅRA minnen som jag vill ha för mig själv. Ingen annan kommer att förstå våra häst hoppningar med plast hästarna och ingen kommer att förstå när jag säger "Molly glöm inte hjälmen" . För det var vi som satt på golvet och dog av skratt. Jag kan inte hålla ett flyt för våra minnen hoppar fram och tillbaka våra "reklamer" åhhh min ängel. Jag är så avundsjuk på alla som har sin bästavän kvar, ingen kan ta din plats aldrig någonsin. Så Tanja älskade Tanja. Mina tårar tog slut efter två dagar, då jag var helt tom. Vad ska man göra utan den personen som man har byggt sitt liv runt. Utan den personen som man har planerat sin framtid med. Varje morgon tvingar jag mig själv upp ur sängen, och äter frukost inte för att jag vill utan för att ha någon energi. Har jag gråtit mig till söms så är jag antagligen utmattad och går runt med stora påsar hela dagen. Just nu är jag konstant utmattad, jag sover så otroligt dåligt, jag går väntandes på dig min hjärna vägrar fatta. Jag kommer aldrig mer få se dig och det tär. Oftast när jag kommer hem så lägger jag mig i sängen med täcket över huvudet och bara gråter säger "nejnejnej" om och om igen. Tills jag somnar av utmattningen. Jag försöker le, skratta men det tar emot. Linnéah är den ända som har fått mig att skratta på riktigt och det är jag tacksam över. Mina ögon brinner konstant röda och ömma svullna tunga. Jag var bara mig själv med dig och jag är inte stark nog. Jag är bara ett barn du var bara ett barn och detta ska inte hända oss. Jag förlora min bästavän min lillasyster min twini. Jag står här nu själv möter världen med ett stort tomrum och men fuktiga ögon. Du är värd varje tår som faller, varje tanke som kommer upp. Du är värd varje skratt som kommer ur min mun varje leende som dras på mina läppar. Du är värd allt på denna jord... allt för dig. Och jag vill bara att du ska veta att alla ska veta att jag är så stolt över dig och jag älskar dig så otroligt mycket. Ingen utan dig... Jag saknar dig... Kom tillbaka till mig eller ta med mig till dig och låt oss leva tillsammans. Hand i hand livet ut sa vi. Så vi ses snart. När det är dax för mig, så ska jag hoppa upp till dig. En gång din föralltid din. Det skulle bara inte bli såhär. / din bästavän Malin Olsson. (nästa gång du tar någon jag älskar så ta mig med, gubbjävel.)

RSS 2.0