I mitt förra inlägg så kanske det verka som om jag ville dö eller skada mig själv. Men så är det verkligen inte. Jag har så mycket att leva för. Som min Linnéah, min familj Hilda Ellen klassen. Friidrotten kompisar. Och fram för allt Tanja.
Tänkte bara skicka en jätter puss och en jätte kram till finaste Linnéah som är en enormt stöd och en person som får mig att skratta. Jag har inte heller tappat min tro för jag har linnéah och massa andra kvar. Jag är bara lite förbannad på han.
Det var allt för mig..
Ha det!


Tanja <3