Vart ska jag börja, första gången jag såg Tanja var utanför mat öppet i Flyinge. Hon stod vi sin sparkcykel och gav mig mördarblicken. Jag glömmer aldrig det ögonblicket när jag såg dig min tvilling för första gången. Nästa gång jag såg denna vackra gestalt var när vi var 6 år och började förskolklassen. Vi fann varandra direkt, en person i två kroppar. Vi lekte i dockvrån, vi hoppa över stockar red rygg på varandra. Du och jag enbart. På somrarna gick vi på ridläger. 1 ridlägret: Jag fick Skrållan och du Tiger. 2: jag fick Jensen och du Tiger. 3: jag fick Ramtin och du Winnie. 4: jag fick Pepsi och du Dacke. Jag minns dom så väl. På kvällen när vi hoppa över hinderna, när vi satt på hästarna i boxen. Alla våra skratt, ditt skratt som jag aldrig kommer få höra igen. Vi har tusen minnen och jag ska försöka hålla mig kortfattad för det är VÅRA minnen som jag vill ha för mig själv. Ingen annan kommer att förstå våra häst hoppningar med plast hästarna och ingen kommer att förstå när jag säger "Molly glöm inte hjälmen" . För det var vi som satt på golvet och dog av skratt. Jag kan inte hålla ett flyt för våra minnen hoppar fram och tillbaka våra "reklamer" åhhh min ängel. Jag är så avundsjuk på alla som har sin bästavän kvar, ingen kan ta din plats aldrig någonsin. Så Tanja älskade Tanja. Mina tårar tog slut efter två dagar, då jag var helt tom. Vad ska man göra utan den personen som man har byggt sitt liv runt. Utan den personen som man har planerat sin framtid med. Varje morgon tvingar jag mig själv upp ur sängen, och äter frukost inte för att jag vill utan för att ha någon energi. Har jag gråtit mig till söms så är jag antagligen utmattad och går runt med stora påsar hela dagen. Just nu är jag konstant utmattad, jag sover så otroligt dåligt, jag går väntandes på dig min hjärna vägrar fatta. Jag kommer aldrig mer få se dig och det tär. Oftast när jag kommer hem så lägger jag mig i sängen med täcket över huvudet och bara gråter säger "nejnejnej" om och om igen. Tills jag somnar av utmattningen. Jag försöker le, skratta men det tar emot. Linnéah är den ända som har fått mig att skratta på riktigt och det är jag tacksam över. Mina ögon brinner konstant röda och ömma svullna tunga. Jag var bara mig själv med dig och jag är inte stark nog. Jag är bara ett barn du var bara ett barn och detta ska inte hända oss. Jag förlora min bästavän min lillasyster min twini. Jag står här nu själv möter världen med ett stort tomrum och men fuktiga ögon. Du är värd varje tår som faller, varje tanke som kommer upp. Du är värd varje skratt som kommer ur min mun varje leende som dras på mina läppar. Du är värd allt på denna jord... allt för dig. Och jag vill bara att du ska veta att alla ska veta att jag är så stolt över dig och jag älskar dig så otroligt mycket. Ingen utan dig... Jag saknar dig... Kom tillbaka till mig eller ta med mig till dig och låt oss leva tillsammans. Hand i hand livet ut sa vi. Så vi ses snart. När det är dax för mig, så ska jag hoppa upp till dig. En gång din föralltid din. Det skulle bara inte bli såhär. / din bästavän Malin Olsson. (nästa gång du tar någon jag älskar så ta mig med, gubbjävel.)